Vad är värdigt bemötande?
- intervju med Anna Koivulampi, vårdbiträde

De främsta experterna på äldreomsorg är undersköterskor och vårdbiträden. I vår artikelserie intervjuar vi en mängd experter på bemötande. Först ut är Anna Koivulampi som arbetar som vårdbiträde i Mölndals stad och studerar till undersköterska via Äldreomsorgslyftet. Hon har 15 års erfarenhet av både hemtjänst, äldreboende och korttidsverksamhet.

Berätta om ditt bästa bemötandeminne.

Jag kommer aldrig glömma en kvinna som var hyresgäst på ett äldreboende där jag arbetade. Kollegorna brukade kalla henne för ”sura tanten” och många hade svårt att nå fram till henne. Men mig släppte hon in. Jag tror att det beror på att hon kände sig sedd och respekterad av mig och att jag mötte henne där hon befann sig.

Vid ett tillfälle så frågade hon om råd om sin begravning. Jag frågade hur hon ville ha det och hon berättade att hon ville kremeras och att urnan skulle sättas under ett träd vid en å. Hon hade inga anhöriga och när hon gick bort såg jag till att hennes önskan blev uppfylld. Det var bara jag och hennes god man som var på hennes begravning och prästen läste en text som jag hade skrivit som beskrev vem hon var. Det förtroende hon gav mig är ett av de finaste jag någonsin fått.

Har du erfarenheter av bristande bemötande?

Jag minns när jag var ny på ett äldreboende och gick in till en kvinna som var sängliggande och inte kunde kommunicera. Kollegan hälsade inte på henne, ryckte av täcket och började rycka i henne. När jag sade hej till hyresgästen och log fick jag höra att hon inte fattade vad jag sade. Det påstods att hon var blind men när jag pratade med henne och klappade henne på kinden fick jag ögonkontakt. Det stod dessutom i hennes genomförandeplan att hon gillade att titta på tv så jag tror inte att hon var blind. Jag kände att det hon blev utsatt för var misshandel. Det hade blivit kultur i den verksamheten att se på hyresgäster som objekt i stället för människor.

Kan du berätta om någon situation då du skulle behövt råd kring bemötandet?

Jag hade en brukare med demenssjukdom som sällan åt och skötte inte sin hygien. Hon hade väldigt stark integritet och jag lyckades inte nå fram till henne. Det kändes som att gruppen accepterat att hon var omöjlig att motivera för vi pratade aldrig om vad vi kunde göra. Jag hade önskat handledning, tips och råd från personer som är kunniga i demens.

Vad tycker du är ett värdigt bemötande?

Jag försöker alltid vara neutral och känna av dagsformen hos personen jag möter. Jag är väldigt observant på signaler och kroppsspråk som kan vägleda mig. Jag är heller aldrig dömande utan försöker möta människan där människan befinner sig. Inom äldreomsorgen får man vara lite av en kameleont och ställa om från tjo och tjim under ena besöket till att vara allvarlig under nästa besök. Men jag tycker att det är spännande och det är roligt varje gång jag lyckas skapa en fin stund för människan jag möter.